Storbritanniens avfallsförbränning

Storbritanniens avfallsförbränning

Det har förekommit protester mot bränning i förorts London, i samhällen som Maury Valley och i Lake District i Ontario.

Tekniken inom avfallshanteringen i Storbritannien ligger långt efter resten av Europa på grund av det stora antalet deponier som står till dess förfogande. Av Europeiska unionen att ingå en sophämtning (TheLandfillDirective) till den brittiska regeringen för att administrera lagstiftningen om avfallshantering, inklusive deponiskatt och handelssystem för deponitillägg (LandfillAllowanceTradingScheme). Lagstiftningen syftar till att minska utsläppen av växthusgaser från deponi genom att använda alternativa avfallshanteringsmetoder. Den brittiska regeringens ståndpunkt är att förbränning gradvis kommer att spela en större roll i hanteringen av kommunalt avfall och energiförsörjning. Under 2008 identifierades nästan 100 platser i Storbritannien som potentiella platser för framtida avfallsförbränningsanläggningar. Dessa platser har också kartlagts av brittiska icke-statliga organisationer.


Historien om kommunalt fast avfall (MSW) förbränning (förbränning) är nära knuten till historien om deponier och andra former av avfallshantering. När man bedömer fördelarna med avfallsförbränning är det oundvikligt att jämföra det med andra avfallshanteringsmetoder. Sedan 1970-talet har förändringar i återvinning och andra sätt att omhänderta avfall förändrat uppfattningen om för- och nackdelar med förbränning. Sedan 1990-talet har även andra avfallsbehandlingstekniker mognat och blivit praktiska.